Min vildaste fantasi!

Sitter här hemma med en kopp värmande te, blev frusen in till märgen förrut då jag cyklade med Sally till dagis. Konstigt hur man pölsar på de små liven en massa kläder medans en annan aldrig lär sig att klä sig vettigt! Sally hon växer och mår förtillfället ganska bra, den envisa förkylning hon åkte på för några veckor sen är så gott som borta vilket är skönt. Vi har fått hennes första tandläkartid och jag måste ringa dit och prata med dem för att se hur vi ska kunna lösa det besöket. Har väldigt svårt att tro att Sally hoppar upp i den där stolen och gapar snällt. Jo gapar kanske hon gör, men vääldigt högljudt och att sitta i stolen kan vi nog glömma. Kommer blir intressant i alla fall och se hur tillmötesgående det är inom tandvården gällande barn. På barnmottagningen här på sjukhuset är dom inte tillmötesgående för fem öre och det har vi sagt till dem. Hoppas verkligen Sallys läkare tar upp det med berörd personal så de kan få till en ändring på deras bemötande. Skrämmande att det inte fungerar på en barnmottagning tycker jag, de lyssnade inget på oss som föräldrar och än mindre på Sally.

Imorgon ska jag till Friskis&Svettis för att få en introduktion i receptionist–världen! Kommer bli kul tror jag att stå där som receptionist nästa år. Kul med en ny utmaning! Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle anmäla mig självmant till något sånt för några år sen. Men i och med att vikten minskat har självförtroendet ökat och det känns så skönt att kunna vara den man egentligen alltid ha varit under alla kilon! Så nästa år kommer jag stå som receptionist på F&S och det ser jag fram emot, kommer även få gratis träningskort och det känns gött! Och sen kommer det ju vara en trevlig utsikt över gymmet, hehe. 😉

Vågar jag säga detta..?

Tjohejsan vad tiden går! Både jag och Sally har hunnit fylla år sen sist, jag är numera *hosttrettiotvåhost* år och Sally har blivit hela 3år! Kan knappt fatta det, att jag och Rickard  för tre år sedan befann oss i Göteborg. Boendes på Ronald McDonalds-hus och Sally liggandes i sin lilla varma kuvös. Skulle tippa att hon då vägde runt 700gram det lilla livet. Nu väger hon in på härliga 16kg, en riktigt gobit är vad hon är! Med ett sjujäkla humör måste jag tillägga, dock är den värsta 2års-frustrations-humöret borta vilket är HIMLA skönt! Och hon är dundersöt när hon vill, för söt för sitt eget bästa nästan! Hon är mitt allt, mitt lilla hjärta!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har nu gått in på mitt ”nya” schema där jag jobbar 70%, känns skönt att tagga ner lite på jobbet även om det gått himla bra att jobba 85% nu de senaste veckorna. Dock tror jag att det berott på att jag haft ett datum framför mig då jag vetat att så länge ska jag jobba 85% för att sen gå ner till 70% året ut. Visst kommer det kännas av eonomiskt men det gör det även när man är sjukskriven kan jag säga! Så jag gör hellre så här och klarar av att jobba helmina arbetspass än att bli slutkörd = sjukskriven! Tycker det hänt en hel del positiva framsteg för min del på jobbet och det känns jätteskönt! 

Vågar jag säga att jag trivs med livet just nu? Är alltid orolig för att nåt dåligt ska hända när jag säger något positivt men det är så jag känner nu i alla fall. Jag känner mig mer säker här i livet och vet hur jag ska tackla svårigheter utan att bryta ihop. Visst finns det vissa saker kvar här i livet som jag måste jobba på (och det gör jag med hjälp av familjerådgivningen och Källan) så jag hoppas att jag snart mår ännu bättre! Fast det kan krävas en del förändringar, så jag måste ge det tid.

Angående vikten så pendlar jag mellan 73-75kg och det känns bra för min del! Det är precis där jag vill ligga. Har bokat in min årskontroll på Sophiahemmet i december och det känns bra att få komma dit. Nu ska jag diskutera det här med skönhetsoperationer tänkte jag. Vilka krav de har och hur snart de kan göras.
Känner att jag behöver komma igång mer med träningen också men det kanske kommer mer naturligt nu när jag har mer tid då jag går ner i arbetstid. Det är verkligen kul att träna nu när man känner att man orkar utan att vara helt död efter ett medelpass. Förr räckte det med ett baspass för att jag skulle må pyton i hela kroppen. Fast det klart, jag bar ju på nästan 70kg EXTRA! Inte undra på att kroppen tog stryk..

Om en stund ska jag ta en sväng på stan tänkte jag, har fått presentkort lite överallt som jag tänkte jag skulle spendera – underbart!

 

En rejäl boost!

Det är egentligen ofattbart! Klockan är knappt nio på kvällen och Sally sover sen en stund tillbaka. Det är tredje dagen på raken som vi skippat lunchluren och då minsann somnar hon tidigt. Jag och Rickard har kunnat ha två filmkvällar och det har varit helmysigt, det har inte hänt sen hon föddes! På nästan 3 år alltså.. Kan knappt fatta att hon fyller 3(!) år om mindre än 2 månader – tyckte det var bara hämromdagen vi firade hennes 2 års dag!

Det har verkligen hänt mycket det senaste året, både negativt och positivt. Jag försöker fokusera på det positiva för att kunna orka med, och tack och lova har det kommit mer och mer positivt den sista tiden. Får bara hoppas det håller i sig så man kan komma ikapp ”allt”. Tycker att vi alla tre är värda allt positivt som finns just nu, tycker vi har kämpat bra allihopa! Och idag känner jag mig stolt som klarat denna dagen helt själv då Rickard jobbat långpass och nu är på kalas. Snacka om att jag haft ångest för denna dagen men så har det bara gått så bra! Det gör att man får en rejäl ”boost” så att säga.

Jag jobbade i helgen som gick, jobbade ”fulltid”, det vill säga två hela pass och det gick bra det också! Det inger hopp för kommande jobb i augusti då jag ska jobba mina 85% och sen är det tänkt att jag ska gå ner till 70% året ut. Det känns som en genomförbar och bra plan. Visst att inkomsten påverkas men det gör den ju även när jag är sjukskriven. Bättre att göra så här tycker jag.

Min älskade sessa Sally och jag!

Har alltid önskat mig en syster!

Har avklarat en vecka med arbete på 50% (av 85%), det har gått bra men känner allt hur trött jag är när jag kommer hem. Dock känner jag att jag klarar av Sally trots att jag jobbar 50% – men att gå upp till mina 85% känns avlägset ännu. Att jobba fullt och ha en fungerande vardag är självklart mitt högsta mål men än är jag inte där. Måste bara få min läkare att inse det imorgon när jag har återbesök. Det är alltid nervöst inför nya läkarbesök, men kan aldrig vara säker på vad som ska sägas och beslutas.

Tycker dock att det fungerar bra på jobbet – de flesta är verkligen förstående och bemöter mig på ett fantastiskt sätt. Och är så otroligt tacksam för mina närmaste ”systrar” som finns där för mig på jobbet. Jag hoppas ni vet vilka ni är – ni är guld värda! Har alltid önskat mig en syster, men har nu fått flera tack vare jobbet och det gör mig starkare!

Kaotiskt!

Nyss fått i mig en ”Grego”, en god grekisk yoghurt med jordgubbssylt i. Lagom mellanmål så här efter ett stadsbesök. Snacka om att det var kaotiskt på stan idag med tanke på vårmarknaden och att nästan hela stans befolkning är på samma ställe! Hade kunnat tänkt mig att ta en fika men stenfullt överallt så det blev inget med det. Får spara mina fikapengar tills nästa vecka.

Något annat som är kaotiskt är mitt inre idag – värre än vanligt. Hade svårt att ”bemöta” Sally idag, svårare än vanligt och det skär i själen när jag mår så och inte kan ta hand om mitt eget barn. Varför kan jag inte bara ”må som alla andra” och kunna ta hand om mitt barn och känna att man har koll på vardagen? Nejdå, så enkelt ska det ju inte vara i mitt liv inte. Inte blir det bättre när jag vet att Sally är på dagis och på ”fel” avdelning (pga klämdag) men jag hade inte klarat henne hemma hela dagen – det hade bara inte fungerat. Jag bävar inför semestern (om jag ens kan kalla det, känns bara ångestfyllt när jag tänker på det).
Nästa vecka är det en massa ”möten” inbokat för min del, får verkligen hoppas att något av dem gör att jag mår bättre. Största hoppet står till ”Hälsan & Arbetslivet” och mötet med dem. Behöver hjälp med mitt ”tänk”, hur jag ska tänka i krissituationer så att säga och hur jag lättast tar mig ur dem. Har funderat på att kolla upp det här med KBT men tyvärr inte kommit längre. Orkar liksom inte ta tag i det också än så länge.

Chefen frågade mig om jag trodde att jag kunde börja jobba när näst sjukskrivning är slut, mitt svar fick bli ”Jag hoppas det” och det är sant! Jag vill verkligen kunna börja jobba, men först vill jag må bra och jag tvivlar på att jag gör det om just 1,5vecka. Bara att gå upp till jobbet för att lägga schemat var ångestfyllt, men illa tvunget. Måste upp i helgen också för att justera schemat också, får se när det kan tänkas bli av.

Rickard ringde precis och erbjöd sig att möta upp mig och Sally på hans lunch kl 15 för att kunna leka med henne på nån lekplats en timme bara för att underlätta för mig. Han är bra snäll han, vet att jag har svår att vara ute med henne själv såna här dagar.. Får se hur jag gör, om jag nappar på erbjudandet. Kravet från hans sida var att jag skulle ha med nåt ätbart, och det borde jag väl kunna ordna.

I helgen ska värmen komma, det vore så skönt! Trött på regn, blåst och kyla nu. Och sen kunna använda mina sommarkläder jag köpte på Gekås! Nä, ska se om jag inte kan förmå mig att ta en sväng med dammsugaren samt plocka ur och i diskmaskinen.

Riktiga karlakarlar!

Håhå jaja.. Skulle på ett möte idag med Källan (familjestödenhet) i förmiddags men när jag väl kom dit var jag tydligen dubbelbokad så det var bara att traska iväg igen. Mitt liv i ett nötskal, det ska bara inte fungera smärtfritt.. Tog mig en fika istället på stan, en tröstfika helt enkelt – because Im worth it. Haha..

Väl på fiket sätter sig två byggarbetare, riktiga karlakarlar, och de börjar diskutera sina döttrars månadspeng och fasade väldigt över hur dyrt det är med kläder och bara på grund av märkena på kläderna! Snappade upp att de gick i femte klass, min första tanke var att ”Vänta bara tills de blir något äldre”, då kommer det kosta bra mycket mer. Det var riktigt skoj att lyssna på dem faktiskt.

Igår hade jag besök av tre härliga jobbsystrar, bjussade på fika och vi tjötade en massa! Mycket jobbsnack blir det såklart men det är så skönt att få prata med dem som vet hur det är! Det är mina arbetskamrater som jag saknar mest när man är sjukskriven – det är dom som gör det klart värt att jobba där man jobbar. Utan dem vore det väldigt trist och tungt! Ser redan fram emot nästa fikastund! Sen var det såklart kul att träffa söta Melvin och lille Oscar, goa killar båda två!

Regnet det håller i sig, men tydligen ska det bli bättre på söndag – både varmare och inget regn. Låter himla lovande faktiskt. Just nu känns allt genomdränkt av allt regn och bara det får en att känna sig tung i huvudet! Känns ofattbart att det snart är sommar och med allt vad det innebär.

Ska luncha med Rickard idag kl 14, innan det ska jag gå till KappAhl och se om jag kan få användning av min rabattkupong. Tyckte mig se en snygg top där i veckan som jag skulle kunna tänka mig att köpa med hjälp av rabatten, den skulle så fall bara kosta runt 50kr och det är helt min prisklass!

Vägde mig igår och ligger fortfarande runt 78-79kg och pendlar – känns ganska skönt att det ligger kvar där. Känns som om det är min vikt och det tycks passa mina 173cm. Visst har man en liiten önskan att komma ner till 75jkg men ids inte pressa och forcera för att komma dit. Jag har nått mitt huvudsakliga mål, att komma under 80kg, och det är jag så glad över!
Det blir att försöka bli viktstabil nu i ett år först och sen diskutera eventuella skinn-operationer beroende på hur det ser ut då. Alla sjukhus tycks ha olika krav så jag får kolla med Sophiahemmet när jag ska dit till jul igen på återbesök. Kan knapp fatta att det gått 18mån snart sen jag gjorde op:en och här sitter jag nästan normalviktig! Otroligt..

Söker aktivt efter..

Sedär, har tydligen haft en läsare från Island. Inte illa, känner att jag snart slår stort inom bloggeriet – se upp Foki, Kenza osv! Haha, knappast men visst är det kul med nya läsare, varifrån de än kommer.

Snart är det dags att göra lunch och äta den tillsammans med Rickard, sen hade vi tankar på att fixa med balkongen men vädret känns inte så lockande så vi får se hur vi gör med det. Vi kanske tar en mysig fika nånstans på stan istället.

Fortfarande sjukskriven, har inte hänt mycket på ”hjälpfronten”. Visst, vi går hos familjerådgvningen men än känns det inte som om det gjort nån vidare men det kanske tar fler gånger så vi får fortsätta att gå där några gånger till. Ska om två veckor få hjälp via jobbet på något som heter ”Hälsan och arbetslivet”. Ska bli intressant att se vad de har för ”inriktining” och vad de kan erbjuda.

Läkaren jag var hos sits på Vårdcentralen tyckte jag var väldigt klok i mitt tänkade då jag ändå aktivt sökte hjälp för att kunna bli bättre. Finns tydligen dem som bara sitter på arslet och inte gör något själva för att bli bättre. Tro tusan att jag vill må bra och därmed vill ha hjälp för att komma dit. Inser ju att jag själv inte just nu kan ordna det på egen hand och när det finns hjälp att få också, varför inte uttnyttja det?

Ny läkarkontakt på måndag, får se vad det resulterar i. Jag mår bättre i det avseende att jag inte behöver tänka på jobbet och lägga stor energi där, dock kvarstår mina ”problem på hemmaplan” så att säga och det är ju de jag behöver hjälp med. Visst at jag äter mediciner men eftersom jag inte tror på att medicinera bort sina bekymmer så verkar de inte hjälpa så bra. Kanske blir bättre om ett tag, får ge det mer tid också.

Tidigare äldre inlägg