Avgrunden.

Jag vet inte om det är det är dom nya medicinerna men idag har jag kännt en ENORM frustration inombords över minsta lilla som gått fel här hemma idag. Gaaah, så jobbigt! Får hoppas och tro att det är tabletterna som gör det så det inom ett tag går över. På ett sätt vill jag att tiden ska rulla på så att tabletterna kickar igång riktigt så man känner skillnanden, får bara hoppas det räcker med den ”lilla” dos jag fått. Vet patienter som har bra mycket högre doser än vad jag har, fast de kanske har knaprat dem länge vad vet jag.

Just nu har jag en liten stunds egentid och borde egentligen göra något vettigt men har absolut ingen ork eller lust till det. Kanske kan skylla det på tabletterna också? För jag brukar ju kunna ta tag i saker och få dem gjorda bara jag vill menar jag.

Nu är i alla fall hallen och köket klara, de är målade i den underbara rena färgen vitt! Det är bara en fondtapet som ska upp i köket och den ska min far hjälpa oss med förhoppningsvis i helgen redan. Kommer bli så bra! Sen är det ”bara” Sallys rum kvar men även där ska min pappa hjälpa till för där är det mer pyssel att göra innan själva målningen och tapetseringen. Även hon ska få en supergullig fondtapet!
Min förhoppning är att det kännas lättare för mig när allt är klart här i lägenheten och alla lådor är uppackade. Som det är nu så står det lådor både här och var och det är störningsmoment, men har som mål nu när Rickard är hemma att försöka ta en låda per dag så borde de snart vara uppackade ocn rensade.

Om en stund kommer min äldsta brorsdotter Emelie, vi ska käka varma mackor tillsammans och sen blir det nog lite TV-spel skulle jag tro. Det är med henne jag ska till Stockholm i september, kommer bli en spännande och kul resa!

Vågen visade i alla fall minus ett kilo denna vecka och det tycker jag är ett helt okej resultat! Så sammanlagt 46kg är det nu och endast 16kg kvar. Tyvärr känner jag inte den glädjen som jag borde göra över viktminskningen som det är just nu. Trodde jag skulle vara eld och lågor när jag kom under 100kg men nepp. Det kändes snarare som en axelryckning, får bara hoppas jag kan känna riktigt glädje snart igen och slippa traska runt här nere i avgrunden.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: