Mot- och medgångar.

Håhå jaja – nu är det ett tag sen jag skrev här. Känns som om dagarna bara försvinner och jag har ingen tid att sitta här. Nu har jag i alla fall en stund för mig själv då Rickard jobbar och Sally är på dagis. Kan knappt fatta det jag skriver, Sally är på -dagis- och det fungerar hur bra som helst! Visst är det lite skrik/gnäll när vi lämnar henne men oftast tystnar hon innan vi har gått utanför dörren och det är så otroligt skönt! I måndags när jag skulle hämta henne fick jag knappt med henne hem för hon skulle vara kvar och leka/gräva. Känns otroligt bra inombords att det fungerar så bra med personalen och även de andra barnen.

Ttyvärr är det inte alltid så lätt att fokusera på det positiva som ändå händer i mitt liv, då det hela tiden ska kantas av motgångar av olika slag. Är det inte det ena så är det det andra. Nu senaste drabbades min pappa av en hjärtinfarkt och fick opereras akut i Skövde. Som tur var gick allt bra och nu är han hemma igen men man hinner ju tänka både det ena och det andra. Allt ställs verkligen på ända när något sånt händer!
Det har länge varit min fruktan att något skulle hända mina föräldrar akut och det måste söka vård för något allvarligt. Jag känner mig inte redo för att hantera OM något hemskt skulle hända – men samtidigt är livet så gåtfullt. Man vet aldrig när något ska hända, och tur är väl det – men jag känner att jag mer än gärna tar lite mer medgångar nu faktiskt. Så jag hinner komma ikapp allt som hänt de senaste åren. Hinner knapp börja tänka på vad som händer i mitt liv förrän nästa sak sker.
Jag gör mitt yttersta varje dag, varje stund för att jag och mina nära ska må bra men ändå känns det inte nog? Det känns så frustrerande att inte räcka till hur mycket man än kämpar, får bara hoppas det snart blir bättre med ”allt” så man kan tagga ner.

Jag är i alla fall sjukskriven 50% en månad till nu, var hos läkaren igår och nu satte han äntligen en hel månad framåt. Han tröttnade väl på att ha mig rännande där hela tiden, haha. Så imorgon ska jag prova att göra 4timmar sammanhängande istället för två, och typ gå ”bredvid” en annan sköterska för att känna på hur det känns att ”jobba”. Kan säga att det känns lite skrämmande men samtidigt tror jag att jag måste ”puscha” mig själv lite och vågra testa för att se hur det går. Tror det är farligt att fastna i ett tänk, måste istället gå vidare och testa nya sätt och se hur det fungerar. Måste säga att jag har tur med min chef som är så förstående faktiskt och vi satt en hel timme igår och samtalade om diverse saker, kändes jättebra att förklara för henne hur jag känner och hur jag mår.

Vikten den går sakta neråt, hela 52kg är borta. Ofattbart! 10kg kvar men det får ta tid, är bara så glad att jag gått ner det jag gjort – behöver inte ha så bårttom med resten heller. Farligt att gå i affärer dock, kan ju köpa nästan vad som helst nu och det är helt otroligt! Det finns så mycket snyggt så jag kan inte välja vad jag ska köpa. Ska försöka ringa till min hårfrisörska också och ta tag i mina planer för mitt hår. Se lite vad hon tycker passar och sen skrida till verket. Ser fram emot en ny förändring där också, tror det ger positiv effekt för hela mig.

Ett stort tack till alla mina vänner som finns där för mig i vått och torrt och som står ut med mitt ”gnällande” och lyssnar tålmodigt. Ni är guld värda, ingen nämd ingen glömd!

Och även ett stort tack till min sambo Rickard, visst att vi har våra ”bråk” men vi hittar alltid tillbaka och det är så skönt att ha honom i mitt liv!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: